Venusberg och vattniga vulkaner

Hon har ingen vidare bra hållning. Ryggen är inte rak och har aldrig befattat sig med
en träningsmaskin för det särskilda ändamålet; det gäller även magen som visserligen inte är sladdrig som på en riktig isterslyna men som ändå har den där repulsiva slappheten, för att inte tala om likgiltigheten, som blänger på sin omgivning medelst ett lätt men distinkt utåtputande. När du är på väg söderut för att vidröra hennes klitta med din tunga så kan
du inte undgå att känna den sänkas ner som i ett slags grop eftersom bukmuskulaturen
inte håller sträck utan låter smyghullet agera skyddsnät för ditt vattniga talorgan. Fy fan. Du lackar ur men säger inget utan söker dig målinriktat vidare i austral riktning.

Det är en konst i sig att slicka fitta utan att behöva andas in de anti-delikata ångorna från vulkanens köttsliga öppning. Du skriver några korta ord på den lilla spaken, t.ex. "dumfnask", för att sedan snabbt ta luft i norrskenet. Pust. Sedan beger du dig likt en dykare på nytt ner i de abyssala sekretvärldarna för att ånyo få din äckliga flickvän att känna sig som någon av hororna i Sex and the City. Du - en vältränad, diskret solbränd karlakarl som vet hur man får en kvinna att skälva. Hon - en äcklig liten hora utan existensberättigande. Hon har dock en diametralt motsatt självuppfattning: Charlotte Vie kallar hon sig på Facebook för att ingen ska veta hennes riktiga namn. Hon tror att hon är jordens medelpunkt, och i detta nu förstår man henne: för du får henne att lubricera så till den underjordiskt varma grad att ett utbrott är nära förestående. Åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh. Hon kommer, klappar dig på huvudet och du blir nöjd över din egen insats. Där fick du din äckliga hora. I morgon är en ny dag.