Bobadeinde försöker sälja sig på Rue de Rivoli

En dag åkte Bobadeinde till Frankrike, frankernas land. Frankernas slagord har sedan 9871 varit liberté, egalité, fraternité, något som Panty Ray, den dummern, trodde betydde libido, egentligen, frigiditet. Eftersom ekonomin var lite lagom halvdålig, hade han nöjt sig med Ryan air och dess slimmade produkt, vilket även innebar att han fick åka buss i 75 minuter från Beauvais (uttalas bovä, nästan som bovete) till de centrala delarna av huvudstaden. På bussen satt en hel del svarta, och vid första anblick kunde man tro att savannen hade bytt plats med betongen. Var detta verkligen Europa?

Att Panty Ray var spänd av förväntan är givetvis överflödig information - han var så nervös att han svettades ut hela Nilen, rentav. Han skulle få träffa universums - i denna enligt Leibniz bästa av världar, dessutom - skönaste kvinna, serafisk i sin uppenbarelse, endast något så när beskrivbar i katafatiska ordalag. Det var så otroligt att det ingalunda kunde vara möjligt. Och mycket riktigt: kombinationen av ett iq runt 70-strecket och en synnerligen nedsatt spatial förmåga, ledde som väntat till att Bobadeinde irrade runt i Paris innerstad i ett halvdussin timmar utan rim, reson eller riktning. Att ta sig till Chatelet medelst metro var egentligen enklare än det var svårare, då så gott som samtliga tåg passerar denna station, men på något numinöst vis lyckades han emellertid med bedriften.

Klockan tickade på och det hade börjat mörkna. Uppdraget, som för de flesta normalbegåvade skulle ta cirka en timme, hade lett till ett debacle utan dess like, och han började inse att varken logi eller förplägnad skulle komma honom till handa innan midnattstimmen. Det fanns således bara en sak att göra, nämligen det som han är bäst på: sälja sin kropp till högstbjudande. Fortsättning följer.