En dag när Bobadeinde var ute och gick i det som är nuvarande Turkiet (hur han kom dit får bli utrymme för ett framtida inlägg) fick han veta av en vis man som han mötte på vägen, att urkyrkan hade en ganska avslappnad syn på prostitution. I denna religion, som han vänt ryggen men åter börjat känna sig svuren till av vissa orsaker som ännu inte förmås att bli blottlagda, fick väl ändå inte sådant försigkomma, hade han tänkt tidigare, men Da Vinci-koden hade väl sina poänger (2/5 hade han gett den i betyg om han hade arbetat som recensent åt t.ex. Expressen) trots allt? Maria Magdalena med hår mellan bena hade som bekant inte behövt sätta livet till trots sitt horeri, för det är synd om den som kastar första stenen, parafraserade han den Heliga Skrift helt felaktigt som den korkade savanneger han trots allt var.
I alla händelser innebar detta likväl att det var fullt legitimt att bli tempelhora. Han fann därför ett litet romartempel med groteskornamentik där han fick anställning med omedelbar verkan - en tämligen exotisk sak som han själv bar också med sig en generös efterfrågan. Efter att ha håvat in sin första salary en månad senare, satte han sig ned, nöjd och belåten och lyssnade till EPMD i sin i-phone som han köpt för judaspengar. Han pustade lite medan han tänkte: skönt att vara "Back in business".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar